Tankar om
Romanen
Hemkomsten
Helt igenom fiktiv historia utan ngn egentlig dokumentär bakgrund.
Även många platser och hus är fiktiva
Författare: Kate Morton Australien
Utgiven 2023 Bokförlaget Forum
Antal sidor 556
 
Huvudpersoner:
Jessica journalist 
Nora- Js dominanta mormor
Polly är Noras dotter och Jessicas mamma
Isabell Thurner modern som tros ha mördat tre av sina barn och sig själv 
Thea, kanske överlevde morden 1959 ( sägs dock ha hittats död  nära mordplatsen 1979)
Thomas Thurner, Isabells. make, Noras bror och far till de mördade barnen och den
Percy som upptäcker de döda 1959.
Meg, Percys hustru
Sonen Marcus
Daniel Miller journalist berömd i USA för boken om Turnertragedin
 
Lite om handlingen
Redan i början i boken avslöjas tragedin, De döda upptäcks och att en baby rövats bort
Berättelsens tema innebär att Jessica både söker sina rötter och svaren på vad som egentligen hände under morddagen 1959. Under berättelsens gång förflyttas läsaren fram och åter mellan 1959, 1979 och 2018.  De stora frågorna är hela tiden. Vem är egentligen mördaren? Vad är motivet? Är Thea död eller inte? Vilken roll  har berättelsens huvudpersoner egentligen spelat i detta drama?

Mitt omdöme 
Lysande berättarkonst om en mycket dramatisk och komplicerad historia.
Intressanta och målande blickar bakåt i tiden 
Nära och viktiga relationsbeskrivningar om mormor och hennes relation till dottern Polly och barnbarnet Jessica
Stark relationsutveckling mellan Polly och dottern Jessica
Viktigt avslöjande om hur lögner och falskheter kan förstöra och skada både nära och andra.
Starkt avslöjande om hur alltför dominanta personer kan skada många omkring sig
Romanen ha dock några små frågetecken
Berättelserna ur Daniels fiktiva bok ” Som om de sov” som skrevs 1960 blir för ingående och omfattande och gör att tempot i läsningen går ned. Tekniken att slängas så kraftigt mellan det som hände 1959 och nuet 2018 är lite som två steg fram och ett steg bakåt under för stor del av boken. Detta hoppande hade mått nog bra av att kunde nog kortats
De avslutande upplösande 50 sidorna är helt fantastiska och något man som läsare nog innerst inne trott och kanske hoppats på

Lasse Q  Jan -24
 

Tankar om 
Romanen
Färskt vatten till blommorna   
Fiktiv historia om en speciell kvinna och hennes liv
Författare:  Valerie Perrin, Frankrike
Utgiven 2023
542 sid i pocket
 
Huvudpersoner
Violette Toutsaint
Philippe Toutsaint
Leonine Toutsaint  V:s och P:s dotter
Chantal och mr Toutsaint ( Philipes föräldrar)
Irene Fayolles ( gift med Paul) men älskar Gabriel Prudent
Julien Seul Irenes son och med tiden Violettes älskade
Nathan – Juliens son
Sacha kyrkogårdsvaktmästare före Violette – lärde uppå henne, kom varandra nära. 
Nono, Elvis mfl Männen som arbetar på kyrkogården
Genevieve Magnan ( En av Philipes många älskarinnor)  Alain Fontanel, hennes man
Ytterligare fyra personer som arbetade på Slottet där Leonine óch tre andra flickor gasades ihjäl
 
Mitt omdöme
En i mitt tycke helt fantastisk huvudberättelse.
Dvs den om Violette och hennes liv med odräglig förtryckande och otrogen make och hans hemska svärföräldrar, sju lyckliga år med sin dotter. Först arbete med tidsstressande banvaktsjobb sedan djupaste sorg efter dotterns död. Därefter 
ett märkligt men intressant vaktmästararbete på kyrkogård där hon blir upplärd av en själsfrände, återfår livslusten, blir lämnad av sin skithög till make och till slut finner kärleken igen.
Denna story om kvinnlig kamp och utveckling, kärlek, svek och sorg i en udda miljö är mer än tillräcklig för att hålla fast och berusa mig som läsare. Den är helt enkelt både gripande, spännande och intressant.
Till denna fantastiska huvudberättelse kommer så också två sidohistorier vi får följa nära. Sidostorys som naturligtvis hör ihop med huvudtemat men också lever ett eget liv.
 
Det är för det första den vackra kärlekshistorien mellan Irene och Gabriel. En stormande kärlek genom större delen av deras liv utan att de förenas gemensamt   helt utan lever som gifta på var sitt håll.
 
För det andra är det berättelsen om Philippe och hans sökande efter sanningen om dottern Leonines död. Här ges en lite bredare bild av denne bortskämde, promiskuöse och ansvarslöse person. Sökandet och dess slut känns om inte väntat så ändå välkomnande.
Sammantaget blir hela boken med sitt huvudtema, Violette, dess bärande sidoteman, de många personbeskrivningarna och kyrkogårdsmiljön en synnerligen givande bekantskap.
Jag tycker helt enkelt väldigt mycket om den här boken 

Liten randanmärkning
Hoppandet mellan de olika berättelserna och även hoppen i tid kunde nog begränsats.
Ibland känns de abrupta sluten och hoppen till något annat lite som störande reklamavbrott
 
Lasse Q jan -24
 

 Underkastelse
Av fransmanne Michel Houellebecq
Iygivningsår 2015
Huvudperson: Francois, depraverad cynisk och desillusionerad Litteraturprofessor. 

Handling 
Francois liv vid sidan av och under samhällets kraftiga förändring

Litet omdöme om detta verk

Ett enda superlativ
Det finns bara ett förmildrande omdöme om ”Underkastelse” och det är att det är ett förbannat välskrivet mästerverk om ett principlöst, kvinnoföraktande äckel som står i centrum i en framtid med katastrofala förändringar för mänskliga rättigheter 
 
Där slutar dock mitt beröm
Omgivande handlingen är ett islamistiskt maktövertagande i Frankrike 2022 ( obs i boken har islamister redan makten i Belgien och i England, Holland, Tyskland ingår de i regeringar) 
Alltså boken målar på samma sätt som högernationella och fascister upp ett muslimskt hot mot hela Europa. Samma krafter menar också att de progressiva och demokratiska krafterna och den liberala demokratin bär skulden till att den islamska faran finns och riskerar att ta över. Boken flyter med i denna uppfattning och målar i stort sett upp franska socialister och alla andra progressiva krafter som undfallande eller rent av medlöpare. 

Francois, bokens huvudperson, glider vid sidan av den historiska omvälvningen i Frankrike som beskrivs som närmast enkel och smidig trots dess enorma ingrepp i kvinnors rättigheter och människors frihet. Inte på något sätt upplever Francois att det finns ett starkt och växande motstånd som rimligen borde leda till risker för inbördeskrig. Därmed blir hela berättelsen i denna del genomfalsk. Kvinnorna böjer sig, närmast nöjda inför att bli av med jobben och föras tillbaka till hemmen. SÅ FAN heller att de skulle göra det i verkligheten. Och inte heller att allmänt progressiva krafter bara skulle titta på. 
Så här blir boken faktiskt riktigt dålig, tycker jag

Sen kan man ju välvilligt tänka sig ,att Houellebecq menar att Francois representerar alla de män som är rädda för feminismen och vill tillbaka till det gamla patriarkala förtrycket.  Gör man den tolkningen så är ju boken en rejäl taskspark mot den mansgruppen. Den tolkningen är nog ändå lite för snäll, någonstans misstänker en att "Micke Hällabäck" inte skulle ha något emot lite mer patriarkal makt 
 
Utöver dessa dåligheter tycker jag också att de återkommande texterna om  Huysmans liv, böcker och tänkande är direkt tröttande. Samma sak gäller detaljrikedomen om olika franska personligheter ( journalister, författare och andra)
Sen kan en ju förstås bortse från den falska samhälleliga utvecklingen i boken och bara se den som en berättelse om en fullständigt ryggradslös rövknullande mansgris. Den vinklingen gör dock inte innehållet mer intressant
 
Till slut
Francois,  44 år, har ett förhållande med 22-åriga studentskan judinnan Myriam. Hon uttalar vid några tillfällen att hon älskar Francois. Något sådant säger han aldrig till henne och när han efter hennes flykt till Israel tänker på henne är det framför allt hennes snygga röv han kommer ihåg. Detta säger det mesta om detta känslobefriade gubbsnusk vars slut som högbetald akademisk medlöpare  med flera unga hustrur inte kommer som någon överraskning
Lasse Q feb -24